Ett modernt casino är sällan bara ett rum med spelbord. I de största resorterna samsas hotellrum, restauranger, teatrar, butiker och poolområden i samma byggnad eller komplex.
Under efterkrigstiden började Las Vegas växa från relativt låga casinohotell till enorma anläggningar som samlade boende, mat och underhållning i samma komplex. Bakom förändringen fanns förstås hotellägare och investerare, men också arkitekter som behövde lösa ett ganska märkligt problem: hur bygger man en plats där tusentals människor kan röra sig utan att den känns som en flygplats?
Några namn kom att få större betydelse än andra.
Martin Stern Jr. började bygga på höjden
Martin Stern Jr. hör till de viktigaste arkitekterna i Las Vegas utveckling under 1960- och 70-talet.
Ett av hans mest kända projekt var International Hotel, som öppnade 1969. Byggnaden fick tre hotellvingar som strålade ut från en central kärna. Det gjorde det möjligt att samla många rum på höjden samtidigt som hissar och gemensamma funktioner kunde placeras centralt.
I samma komplex fanns restauranger, underhållning och andra delar av vistelsen. Resorten började fungera som en liten värld för sig.
Några år senare arbetade Sterns arkitektkontor även med ett annat av stadens stora hotellprojekt, byggt med samma tredelade planlösning. Där var Joel Bergman projektarkitekt, ett namn som senare skulle bli viktigt för nästa stora förändring av Las Vegas.
Det handlade lika mycket om insidan
En byggnad kan se imponerande ut från gatan och ändå fungera dåligt när människor väl kommer in.
Det var ett problem som blev större ju större hotellen blev.
Tusentals gäster skulle hitta från entrén till receptionen, vidare till hotellhissarna och kanske senare till en restaurang eller show. Samtidigt skulle casinot, butikerna och de andra delarna hänga ihop utan att allt kändes som separata byggnader.
Stern arbetade därför även med hur funktionerna placerades i förhållande till varandra. Restauranger, hissar och gångstråk blev en del av själva planeringen.
I dag känns den typen av planering självklar. Någon behövde först komma fram till hur den skulle fungera i den här skalan.
Joel Bergman gav resorten en egen värld
När The Mirage öppnade 1989 hade Las Vegas redan gott om stora hotell. Det som förändrades nu var upplevelsen runt byggnaden.
Joel Bergman var arkitekten bakom The Mirage och hade vid det laget flera års erfarenhet från Sterns kontor.
The Mirage fick tropisk grönska, vatten, ett stort atrium och den vulkan utanför hotellet som snabbt blev ett kännetecken. Det räckte inte längre att bygga stort. Resorten behövde också vara lätt att känna igen.
Bergman arbetade senare med bland annat Treasure Island och Paris Las Vegas.
Treasure Island använde en tydlig piratvärld. Paris Las Vegas gjorde något helt annat och byggde sin identitet runt franska och parisiska motiv, med Eiffeltornet som det mest uppenbara exemplet.
Andra hotell följde samma utveckling. Ett fick en skyline inspirerad av New York, ett annat formen av en pyramid.
Ingen behövde titta länge för att förstå vilken resort som var vilken.
Under 1990-talet blev temat nästan hela byggnaden
Temahotellen passade bra in i den tidens Las Vegas.
En resort kunde sälja en upplevelse redan innan gästen kommit genom dörren. En familj som aldrig tänkt besöka casinot kunde fortfarande vilja titta på vulkanen utanför The Mirage eller gå runt bland miljöerna på en annan resort.
Det breddade också vad ett casinohotell kunde vara.
Restauranger och shower hade redan funnits länge, men de fick nu större roller i helheten. Arkitekturen hjälpte till att hålla ihop allt. Det var fortfarande ett hotell och ett casino, men byggnaden fick fler anledningar att besökas.
Sedan började Las Vegas tona ned kostymerna
Efter en period med pyramider, pirater och kopior av europeiska städer började en annan typ av resort få mer plats.
Temat försvann inte helt, men behövde inte längre vara lika bokstavligt.
Nya lyxprojekt kunde i stället försöka skapa sin identitet genom arkitektur, restauranger, konst och hotellmiljö. Gästen skulle fortfarande känna att platsen var speciell, men det behövde inte stå en romersk staty i varje hörn för att förklara idén.
På sätt och vis var det en naturlig fortsättning.
När casinoresorten väl hade blivit en destination i sig behövde varje ny byggnad inte överträffa den förra med ett större landmärke. Det gick att konkurrera med hur platsen faktiskt kändes att vistas på.
Arvet finns kvar i nästan varje stor resort
Det som Martin Stern Jr. och senare Joel Bergman hjälpte till att utveckla går fortfarande att känna igen.
Hotellrummen ligger nära samma komplex som restauranger, underhållning och casino. Flödet mellan delarna planeras noggrant. Byggnaden ska fungera för den som stannar en kväll, men också för gästen som bor där flera dagar.
Det moderna casinohotellet blev helt enkelt större än själva spelandet.
Det är kanske den största förändringen arkitekterna lämnade efter sig. De byggde inte bara större rum för fler människor.
De byggde platser där boende, mat och underhållning samlades på ett och samma ställe.